Det här är bilder på verkliga indianer och lite historia. Klicka på bilden för en större version!

Joseph hövding i Nez Perce stammen

Jhoseph

Våra fäder har givit oss många lagar, som de i sin tur har lärtsig av sina fäder. Dessa lagar var bra. De ålade oss att behandla ala människor som de behandlar oss., att vi aldrig ska vara den första att bryta ett avtal, att det var avhedrande att ljuga, att vi bra ska tala sanning... Vi fick lära oss att tro att Den Stora Anden ser och hör allt, att han aldrig glömmer och att han i livet efter detta ger alla människor ett ande-hem i enlighet med hennes gärningar...

Tribute to the dead

 

"Jag begravde honom i den vackra dalen med sina slingrande vattendrag. Jag älskar den trakten mer än någonting annat i världen" Joseph hövding i Nez Perce stammen

Tipi i vinterkyla

Hur tipin var konstruerad.


Varm på vintern och sval på sommaren och dessutom stark nog att stå emot stormarna. Två kvinnor kunde resa den inom en timme.
Den utgjordes huvudsakligen av en tältduk gjord av beredda buffelhudar som var hopsydda med senor och sträckta över en stomme av stänger. Många stammar använde en tripod av särskilt starka stänger som bärande stöd. De här första stöttorna band man ihop i toppen och sen reste man dem och lutade alla utom en av de övriga stängerna mot dem och bands fast. Med en pinne i marken inne i tipin kunde man förankra stommen vid blåsigt väder. Stommen var inte riktigt konformad utan lutades lite lätt bakåt. Det tjänade till att tipin blev högre i tak baktill och ventilationen blev bättre med ett rökhål som inte satt i centrum. Eftersom man nästan alltid vände tipierna åt öster så bidrog framsidans kraftigare lutning till att stötta upp konstruktionen när västvindarna friskade i på baksidan.
När alla stängerna satt på plats fäste man den hopvikta tältduken vid en kraftig stång och hissade upp den på plats, sen var det ganska lätt att veckla ut den runt stängerna och fästa kanten mot marken med pinnar. Den lodräta öppningen fäste man ihop som en söm med små pinnar och satte fast dörrluckan. När det var varmt kunde man lyfta upp underkanten av tipin för att få ventilation. Till sist passades två lättare stänger in i fickorna för rökluckorna på utsidan av tipin. Om man flyttade på dessa stänger kunde man justera luckorna för att utjämna förändringar i vindriktningen eller stänga dem helt vid snöfall eller regn.
Nu var tipin färdig för inredning. Den var vanligtvis 5 meter i diameter och hade gott om utrymme för sängar, ryggstöd, en vedtrave och annan utrustning.

 

Tipi

 

Även om alla Tipis liknade varandra hade de olika stammarna sina egna varianter. Att äga en heligt målad tipi visade på hög social status inom stammen.
tipis
Crowstammen föredrog elegant omålade tipis. Lakota ville dekorera sina med realistiska stiliserade målningar. De mest imponerande tipina tillhörde Blackfeetstammen.
Siouxtepee

Tipimönstret ansågs beskydda sina ägare mot otur och sjukdom och man använde sig av symboliska motiv

 

Boplats Tipin var vanligtvis uppsatt med baksidan mot västanvinden. Den breda nederdelen och de sluttande sidorna gav den stabilitet nog att stå emot plötsligt uppkommande stormar på prärien.
Till häst Hög status var starkt beroende av framgång i krigsföring.
Indian vid klippkant  
Krukmakerska  

Tillbaka till indiansidan