Joseph hövding
i Nez Perce stammen
|
Våra
fäder har givit oss många lagar, som de i sin tur har lärtsig
av sina fäder. Dessa lagar var bra. De ålade oss att behandla
ala människor som de behandlar oss., att vi aldrig ska vara den
första att bryta ett avtal, att det var avhedrande att ljuga, att
vi bra ska tala sanning... Vi fick lära oss att tro att Den Stora
Anden ser och hör allt, att han aldrig glömmer och att han
i livet efter detta ger alla människor ett ande-hem i enlighet
med hennes gärningar...
|
|
"Jag
begravde honom i den vackra dalen med sina slingrande vattendrag. Jag
älskar den trakten mer än någonting annat i världen"
Joseph hövding i Nez Perce stammen
|
|
Hur tipin var konstruerad.
Varm på vintern och
sval på sommaren och dessutom stark nog att stå emot stormarna.
Två kvinnor kunde resa den inom en timme.
Den utgjordes huvudsakligen av en tältduk gjord av beredda buffelhudar
som var hopsydda med senor och sträckta över en stomme av
stänger. Många stammar använde en tripod av särskilt
starka stänger som bärande stöd. De här första
stöttorna band man ihop i toppen och sen reste man dem och lutade
alla utom en av de övriga stängerna mot dem och bands fast.
Med en pinne i marken inne i tipin kunde man förankra stommen vid
blåsigt väder. Stommen var inte riktigt konformad utan lutades
lite lätt bakåt. Det tjänade till att tipin blev högre
i tak baktill och ventilationen blev bättre med ett rökhål
som inte satt i centrum. Eftersom man nästan alltid vände
tipierna åt öster så bidrog framsidans kraftigare lutning
till att stötta upp konstruktionen när västvindarna friskade
i på baksidan.
När alla stängerna satt på plats fäste man den
hopvikta tältduken vid en kraftig stång och hissade upp den
på plats, sen var det ganska lätt att veckla ut den runt
stängerna och fästa kanten mot marken med pinnar. Den lodräta
öppningen fäste man ihop som en söm med små pinnar
och satte fast dörrluckan. När det var varmt kunde man lyfta
upp underkanten av tipin för att få ventilation. Till sist
passades två lättare stänger in i fickorna för
rökluckorna på utsidan av tipin. Om man flyttade på
dessa stänger kunde man justera luckorna för att utjämna
förändringar i vindriktningen eller stänga dem helt vid
snöfall eller regn.
Nu var tipin färdig för inredning. Den var vanligtvis 5 meter
i diameter och hade gott om utrymme för sängar, ryggstöd,
en vedtrave och annan utrustning.
|
|
|
Även
om alla Tipis liknade varandra hade de olika stammarna sina egna varianter.
Att äga en heligt målad tipi visade på hög social
status inom stammen. |
|
Crowstammen
föredrog elegant omålade tipis. Lakota ville dekorera sina
med realistiska stiliserade målningar. De mest imponerande tipina
tillhörde Blackfeetstammen. |
|
Tipimönstret
ansågs beskydda sina ägare mot otur och sjukdom och man använde
sig av symboliska motiv
|
|
Tipin var
vanligtvis uppsatt med baksidan mot västanvinden. Den breda nederdelen
och de sluttande sidorna gav den stabilitet nog att stå emot plötsligt
uppkommande stormar på prärien. |
|
Hög
status var starkt beroende av framgång i krigsföring. |
|
|
|
|