Några kända Indianer
ca 1791 - 1863
Mangas Coloradas spanska namn betyder "De röda ärmarna" och han lär ha fått namnet när han en gång bar en röd flanellskjorta. Hans indianska namn var Dasoda-hae ("Han som bara sitter där")
Han var en självskriven ledare för mimbernoapacherna. En kraftig man på 195 cm med stark personlighet och organisationsförmåga.
Efter en massaker på hans folk vid Santa Rita sommaren 1835 då 400 apacher, män, kvinnor och barn dödades, hatade Mangas den vite mannen oförsonligt.
Blotta namnet Mangas, väckte skräck och fasa hos amerikaner och mexikaner i sydväst. Hans krigare gjorde räder och hämndaktioner djupt inne i Mexico, västra Arizona och New Mexico.
1863 togs Mangas Coloradas tillfånga vid Mimbres River där han hade sitt läger, av ett kompani soldater i närheten. Mangas sökte upp dem för att fredssamtal och blev omringad och tillfångatagen. Han dödades samma natt av soldaterna på General Wests order. Soldaterna torterade honom med glödande bajonetter innan han sköts till döds. En soldat tog hans skalp, en annan skar av hans huvud. Kroppen lämnades i ett dike. Den oficiella rapporten säger att han dödades under ett flyktförsök den 18 januari 1863.
ca 1829 - 1909
Geronimo var krigsledare och medicinman inom chiricahuaapachernas stam. Hans indianska namn var Goyathlay ("Han som gäspar"). Sitt legendariska namn fick han av mexikanerna när han 1859 deltog i en hämdatack mot dem i Arizipe i Mexico.
Han var den mest kända av de apachekrigare som ständigt kämpade mot amerikanska trupper. Han togs tillfånga flera gånger men lyckades alltid rymma för att fortsätta sin frihetskamp. Till slut skickade man ut 3000 soldater för att strida mot Geronimo och hans 42 krigare.
Geronimo överlämnade sig tillslut frivilligt i september 1886 när han fick veta att hans familj hade skickats till Florida. Han satt fängslad i två år innan han fick återse sin familj.
Han dog 17 februari 1909, ca 80 år gammal, av lunginflamation.
ca 1822 - 1909
Red Cloud - Makhpiya-Luta var krigsledare och huvudman inom Olagastammen. Mycket har skrivits om honom och åsikterna om hans karaktär går vitt isär. Han lockades tidigt av kriget och fick snabbt ett stadigt rykte som hårdför krigare efter sina insatser i krigen mot Pawnee och Kråkindianerna. Alla unga krigare såg upp till honom trots att han inte var hövding.
När de vita 1865 försökte bygga ett fort mitt inne i Sioux land samlade Red Cloud Siouxerna till motstånd och kriget har kallats Red Clouds krig eftersom det var han som var hjärnan och den drivande kraften bakom.
Efter många turer undertecknade han i november 1886 ett fredsdokument som innebar att vita förband utrymde tre av sina fort och Red Cloud höll sina krigare tillbaka. Året därpå flyttade han in i sitt nya reservat, uppkallat efter honom. Han fick ägna resten av sitt liv åt en svår balansgång mellan att behålla en ledande dominant position bland sitt folk i reservatet och vara de vita herrarna till lags.
Han dog gammal, blind och orkeslös 1909.
ca 1831 - 1890
Sitting Bull - Tatanka Iyotake var hövding och andlig ledare av Siouxstammen. Kanske är han alla tiders mest omtalade och välkända nordamerikanska indian. Han visade i tidiga år prov på en ovanlig framåtanda och utmärkte sig i de ständigt pågående striderna med andra stammar. Hans första verkliga krigsbragd fick han redan som 14 åring i en strid med Kråkindianerna. Han var totalt orädd och snart vida omtalad. 1856 utsågs han till ledare för krigarföreningen Starka Hjärtana. Han trodde själv att hans kraft kom ur den seriösa och djupa kontakt han hade med universums alla mystiska krafter och väsen.
Under 1840-och 1850-talen när de sydliga siouxerna stred med de vita längs utvandringsvägarna, hade Sitting Bulls folk nästan inga kontakter med vita. De ägnade sig istället åt stridigheter med sina traditionelle fiender, Shoshone, Assiniboin och Kråkindianer. Det var först i mitten av 1860- talet som Sitting Bull blev inblandad i stridigheter med de vita. Han var och förblev deras fiende, eftersom han ansåg att ett närmande till de vita skulle bryta ner den indianska kulturen.
Han var inblandad i sammandrabbningarna vid Rosebud och Little Big Horn och försökte fly till Canada. Där fick han igen hjälp, utan återvände. Den 19 juli 1881 överlämnade han sig själv och hölls som krigsfånge under ett par år vid Fort Randall.
1883 återförenades han med sitt folk vid Standing Rockreservatet. 1885 turnerade Sitting Bull med som huvudattraktion i Buffalo Bills Wild West cirkus. Under turnéen gav han bort större delen av sin förtjänst till rännstensbarn och unga tiggare eftersom han var bedrövad över fattigdomen i den vite mannens storstäder. Han dog 15 december 1890 under en skottlossning som uppstod när han blev tillfångatagen i reservatet av indianpoliser.
För de vita symboliserade han allt som hade med indianskt motstånd att göra, var hatad och fruktad men också beundrad. Man har förnekat alla hans krigsbravader och berskrivit honom som en ointelligent feg tiggare.
Men bland sitt eget folk var Sitting Bull känd som en omtänksam familjefar, orädd försvarare och krigsledare. En hög andlig ledare som alltid var hänsynsfull och hängivet religiös.