indi.hant

Jag tar förgivet att bilderna stannar här. Klicka på bilden för en större version och peka på den för bildtext. Det här är indianhantverk som är tillverkade efter gamla förebilder. Det mesta är skapat av Kent Nyström och en del har jag gjort själv. Allt finns i min ägo och jag har inrett ett rum hemma med allt.	Stoltheten i min samling!
	Det svarta spjutet och yxan här ovanär inte tillverkade efter autentiska indianska vapen utan helt efter min egen idé. Den svarta samlingen kommer så småningom att byggas ut med en svart sköld	.


	Pilbågen - ett fruktat vapen Det vapen man direkt sätter i samband med indianerna är pilbågen. Nybyggarnas mynningsladdare ställdes mot indianernas pilbåge när den vite mannen på allvar började breda ut sig i Västern. Pilbågen visade sig för det mesta vara helt överlägsen. Bågarna var relativt korta, ca en meter för att de lätt skulle kunna hanteras på hästryggen. Strängarna tillverkade man av buffelsenor eller sega växtfibrer. Pilarna hade spetsar av ben eller flinta från början. Eller skapskurna träspetsar. När handeln med vita kom igång började man använda järnspetsar. Till jakt hade man alltid fasta spetsar så att man kunde dra ut den ur sitt byte och använda den igen. På stridspilarna däremot satt spetsen så löst så att den satt kvar i den träffade när pilen drogs ut. Genomslagskraften var enorm. Ett skott från en god båge kunde utan vidare gå rätt igenom en buffel. Det, tillsammans med den höga skotthastigheten gjorde bågen till ett effektivt och fruktat vapen.

	Skölden En indiankrigare var beroende av sin sköld som skydd. Skölden måste vara så stark som möjligt och ha beskyddande magiska och andliga krafter. En krigare kunde hålla på i månader med tillverkningen av sin sköld. Arbeta på den och omarbeta den tills han var nöjd och övertygad om att den var helt rätt. Han dekorerade den med fjädrar, utsmyckning och sina egna symboler som han fått av en andlig guide. Skölden vaktades noga mot allt som kunde tänkas förminska dess magiska kraft. Att förlora den till en fiende ansågs som väldigt farligt eftersom man trodde att fienden kunde använda sköldens magiska kraft mot sin ägare eller hans familj. När krigarna galopperade över prärien fladdrade sköldens fjädrar för vinden tillsammans med det man knutit i sitt hår och i hästens svans och man för att ge intrycket av att krigarna var starka och skrämmande. Kanske mer skrämmande än man var. Det kunde ha en psykologisk effekt för den fiende som såg dem komma.

Tillbaka