Crazy Horse - Tashumke Witko föddes ca 1840 vid Rapid Creek i Syd Dakota.
Indianerna säger att hans namn missuppfattades av de vita och skulle ha döpts till Hans-häst-är-tokig. Han sägs ha fått namnet när en vildhäst sprang genom lägret när han föddes. Men hans far hade också namnet Crazy Horse (galna hästen) och det kan mycket väl ha varit så att fadern lät namnet gå i arv till sin son.
Man
vet inte så mycket om hans barndom och han sägs ha varit tystlåten
och tillbakadragen och höll sig ofta undan bråkiga krigslekar
som ung. Han var liten med ljust krulligt hår! Det viskades en hel
del om att han var halvblod, men med åren kom han att bli en centralgestalt
med inflytande, inte bara inom sin egen stam. Crazy Horse var ingen stor
man kroppsligt sätt och lite av en enstöring dessutom. Men det
var ändå många som ville följa honom. Han red alltid
först i spetsen för sina krigare och var alltid den som mötte
fienden först. Hans mod och tur dessutom gjorde honom till en beundrad
och respekterad man hos sitt folk. Krigarna var stolta över att få
kämpa under honom.
Han fick sin ryktbarhet genom två helt skilda begåvningar.
Den kanske viktigaste var hans djupa kontakt med andevärlden. Redan
som ung hade han speciella visioner. Hans visioner fick betydelse både
för honom själv och hans folk. En vision var att han inte kunde
skadas av fiendens vapen. Han var inte rädd för vare sig pilar
eller kulor och underligt nog blev varken han eller någon av hans
hästar skadade. Visionen sa också att det var endast hans eget
folk som en dag skulle bryta hans drömskydd.
Den andra egenskapen som gjorde hans namn vida känt var hans krigstalanger. Den amerikanska armén hade också stor respekt för oglalahövdingen. Många höga militärer ansåg honom vara ett militärt geni och en modig och skicklig krigare. En fiende som var värd all respekt. Crazy Horse utkämpade många strider mot den amerikanska armén eftersom han ansåg dem vara förtryckare och inkräktare som tagit ett land som inte tillhörde dem med våld. Men han hade också andra anledningar till att känna hat. Hans syster, Running Dear, hade gift sig med Bud Coal, som var hälften vit och hälften apache. De båda levde tillsammans på en farm och Crazy Horse älskade sin syster trots att hon levde på samma sätt som den avskydde vite mannen.
En sommar fick Crazy Horse höra att Bud Coals och hans systers farm hade bränts av crowindianer, och begav sig genast dit med några krigare. Crowindianerna hade kommit till farmen en tidig morgon några veckor innan. Indianerna drev ut familjen på gården och slaktade all boskap. Crowindianerna kokade vatten i en gryta och slängde levande grisar i den. De tog Running Dears baby ifrån henne och räckte den till hövdingen. Babyn var bara några månader gammal. Hövdingen lekte med barnet tills det började gråta sen körde han ner sin lans i marken och kastade upp babyn i luften så att den föll rakt ner över spjutspetsen. Den dog med lansen rakt igenom magen. Bud Coal pryglades till underkastelse och som en lek lät dom honom sedan spänna för en vagn och lät honom och hans familj få tre dagars försprång. Av någon anledning hann crowindianerna aldrig upp dem, de måste ha blivit upptagna av annat. Familjen flydde till Apaceria och ännu en av deras barn dog under den långa flykten.
När Crazy Horse nådde farmen med sina krigare fanns bara aska där huset stått och skelettet av babyn, renskrapat av gamar. Oglalahövdingens vrede hade inga gränser och han började genast följa crowindianernas spår. Efter flera veckor hann han ikapp dem och förstörde deras läger och dödade dem till siste man. Crazy Hors fick aldrig veta att hans syster fanns i livet.
Crazy Horse spelade stor roll i de stora indianupproren under senare delen av 1800-talet. Han blev en av fyra unga män som utsågs till skjortbärare, ett slags ställföreträdande ledare i Red Clouds krig 1865-68. Under den här tiden insåg siouxerna behovet av ett organiserat försvar och inrättade ett ledarsystem som var ovanligt för prärieindianer.
Han fick uppleva många tragedier under sitt korta liv. Kvinnan han ville ha blev bortgift med en annan medan Crazy Horse var ute på ett av sina krigståg, det tog honom hårt. Han fortsatte sin uppvaktning av henne ändå och vid ett tillfälle när han drog ut på en krigsexpedition mot kråkindianerna följde hon med. Oglalas kvinnor var ganska fria att välja partner själva, så det här borde inte fått några följder men hennes man No Water kände sig kränkt och följde efter dem för att hämta hem henne. När han kom ifatt dem sköt han sin rival i käken. Crazy Horse låg avsvimmad i flera dygn men överlevde. Kvinnan såg han aldrig mer och han blev fråntagen sin skjortbärarrang eftersom han stulit en annas hustru.
Så småningom träffade Crazy Horse, nu tystare och allvarligare efter sin kris, en ny kvinna och fick en dotter som blev hans ögonsten. Nästa kris i hans liv kom när dottern och hans läromästare dog nästan samtidigt. Flickan dog av en smitta som de vita fört med sig, och Crazy Horse tog ut sin smärta och förtvivlan över dessa vita. Han såg dem komma allt närmare och förstod att hans folk och kultur var hotad och vägrade konsekvent att ha något med dem att göra och bekämpade dem ivrigt. På våren 1877 insåg han att man inte skulle kunna fortsätta sitt fria liv. Hans folk var jagat, hungrande, frusna och utan hopp. Den 6 maj fattade han sitt svåraste beslut och ledde sitt folk till Red Clouds reservat. I början blev han förvånansvärt väl mottagen av soldaterna. Det fanns en vördnadsfull respekt för honom och han kämpade för att behålla den. Men han blev svartmålad av andra indianledare i reservatet som käde sig hotade i sin ställning. Den 5 september 1877 arresterades han efter en hel del intriger och missförstånd. När han skulle föras till fängelset vid Fort Robinson, Nebraska gjorde han motstånd och blev fasthållen av en indianpolis och nerstucken med en av vakternas bajonetter. Indianpolisen var barndomsvännen Little Big Man och Crazy Horse egen vision om drömskyddet i ungdomen blev sann. Han dog senare under natten. Den 6 september begravde hans föräldrar honom vid Wounded Knee Creek.
Crazy Horse betraktas än idag som en folkhjälte, kanske den största krigare och ledare som funnits i hela siouxnationen.
"It´s a good day to die, it´s a good day to fight, cowards to the rear, Strong Hearts follow me!" Crazy Horse
Indianhistoriker tvistar om Crazy Horse någonsin fotograferats. Själv ska han ha sagt; "den vite mannens magiska lådor aldrig skulle få fånga hans skugga". Bakom det yttrande låg tanken att själen skulle gå förlorad, att bilden sög kraft ur offret, och kunde användas för elakare syften. Det finns bilder som påstås vara autentiska Crazy Horse bilder men ingen är riktigt säker. Kanske stod han fast vid sin åsikt, kanske föll han för en frestelse i ett svagt ögonblick…
De kommer åter
Min vän,
Den kommer att återvända, överallt på Jorden, återvänder den. Jordens forntida visdom, Jordens forntida sånger. Den kommer igen. Den kommer igen, min vän. Jag ger den till dig, och genom den kommer du att förstå, du ska få se. Den återvänder till Jorden!
Crazy Horse Oglala Sioux 1842-1877
Läs mer om Crazy Horse i strid